DATUM: 2015-02-01 / TID: 16:01:19
KATEGORI: Sammanfattningar, The 100

The 100 2x09 Remember me.

Jag såg precis The 100 2x09 Remember me nyss och vilket bra avsnitt det var! Serien blir verkligen bara bättre och bättre för varje avsnitt som går och jag älskar det! Jag älskar också att säsong 2 är mycket mörkare än säsong 1. Markera texten för att läsa mina tankar :)
 
Jag visste att så fort de äntligen har en allians nu så skulle det ändå inte bli nåt problemfritt. Det är fortfarande mycket problem med tilliten och sånt och det gillar jag faktiskt! För det skulle ha varit grymt tråkigt om de bara bildade en allians och sen typ bara "Nu är vi kompisar! Skål!" På det viset skapas det ju drama och spänning vilket jag älskar! Så många tummar upp för det. Och nu till Lexa och Clarke. Jag älskar hur Lexa faktiskt lyssnar på Clarke, okej inte alltid men oftast. Jag kan se förtroendet växa sakta men säkert mellan dem och så hoppas jag att det fortsätter - alltså att växa långsamt. För som jag sa skulle det vara tråkigt om de bara plötsligt är vänner efter att ha bildat en allians. Och jag gillar att Clarke är ledaren nu! Älskade när Kane sa "So are we" efter att Abby sa att de leds av ett barn (Lexa och jordlingar).
 
Det var lite jobbigt att se Finn som spöke. Saknar ju förvånansvärt honom, det känns tomt utan honom i serien nu men jag vänjer mig till slut. Bara så länge det inte är Bellamy, then I'm fine. Men vad läskiga Finns ögon var när han plötsligt öppnade ögonen där i början. De såg så anklagande ut, nästan bara fullt av hat typ. Jag rös lite! Stackars Clarke. Kan inte föreställa mig hur hon mår nu efter att ha tvingats ta det tuffa beslutet att döda honom själv. Imponerande skådespel hur som helst av Eliza Taylor! För jag kunde verkligen känna Clarkes lidelse efter förlusten av Finn. Jag kunde också även känna Ravens lidelse. Jag tycker så synd om henne, Finn var ju hennes enda familj och nu har hon ingen kvar. Men jag blev lite irriterad när hon höll på så mot Clarke. Raven måste ju förstå att Clarke var tvungen för att Finn skulle slippa känna smärta av tortyr. Det var ju barmhärtigt gjort. Men tack och lov verkade Raven äntligen inse det till slut när de stod och såg på hur Gustus blev torterad. För jag var orolig ett tag att Ravens ilska skulle dras ut i många avsnitt. "Det kunde ha varit Finn." Se där, Raven! Nu hoppas jag bara att hon förlåter Clarke snart!
 
Och åh, jag ville seriöst bara skrika på Clarke där i slutet för vad hon sa till Bellamy! Det gjorde ont i hjärtat att se, hans min... Stackars honom, han såg rätt sårad ut. Först sa hon att hon inte ville förlora honom också, sen sa hon plötsligt kallt att det skulle vara värt risken för honom att dö medan de skulle rädda de andra i väderberget. Inte okej, verkligen inte okej. Mitt ansikte var som Octavias ansikte när Clarke sa det hon sa. Jag var så arg. Stackars Bellamy! Han har gjort så mycket för henne och skulle alltid göra det så länge de båda lever - och titta nu på tacken han fick! Jag hoppas bara att det inte slutar med att få honom dödad när de väl är i väderberget. Clarke kommer att ångra sig om han dör! Men att han går till väderberget med Lincoln kommer åtminstone ändå att göra denna storylinen mycket intressant att följa nu. Jag hatar bara att Bellamy och Clarke måste vara isär igen! :(
 
Och Monty!!! Nu har de tagit honom, fan också! Jag bara skrek när han blev påkommen. Jag VISSTE att det skulle gå åt skogen när han trotsade Jasper och de andra och gick iväg utan att de märkte det. Dumma, dumma Monty! Se vad som hände nu. Hoppas verkligen att han kommer att klara sig. Och Harper lever! Jag trodde verkligen att hon dog, men nu vet man att hon fortfarande lever. Vad skönt! :)
 
Spännande slut! Jag kan knappt bärga mig tills nästa avsnitt. Jag väntar bara på att det ska dyka upp på dreamfilm, det är därför jag ligger efter med detta avsnitt och nästa avsnitt :)

    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar: