♥ DATUM: 2015-06-14 / ♥ TID: 13:59:00
♥KATEGORI: Böcker, The Mortal Instruments
Senaste castingnyheter.
Det har hänt mycket sen sist jag skrev om castingen för Shadowhunters. Det är en del hel som har blivit castade! Från vänster har vi Matthew Daddario som ska spela Alec Lightwood. Jag är jättenöjd med honom! Han är exakt som jag har föreställt mig. Kevin Zegers var rätt okej, men Matthew? Utseendemässigt är han helt perfekt! Det är bara de blåa ögonen som saknas, snyft. Han är helt okänd för mig, så jag har ingen aning om hur han är som skådis. Men det ska bli så spännande att se!
Sen har vi Isaiah Mustafa som ska spela Luke Garroway. Jag erkänner att jag blev lite överraskad, för jag har för mig att Luke är vit? Men annars är jag ändå nöjd för det är en bra skådis av att döma det jag sett i Nikita när han gästspelade där. Så det blir bra! :)
Sen har vi Maxim Roy, också okänd för mig, som ska spela Clarys mamma Jocelyn Fray. Jag är nöjd! Sen så har vi Harry Shum Jr, även okänd för mig, som ska spela den berömda trollkarlen Magnus Bane. Tja, jag vet inte riktigt vad jag tycker än. För jag är fortfarande fäst vid Godfrey Gao som spelade Magnus i filmen. Men det kan nog bli bra ändå med Harry, hoppas jag! :)
Sen har vi Jon Cor som ska spela Hodge Starkweather. Jag blev väldigt jäkla överraskad för att han är ju FÖR snygg för att vara gammal då jag alltid har föreställt mig honom gammal, tack till filmen där Hodge var gammal. Vilken idiot jag är för det visade sig nu att han var 36 i böckerna enligt författaren Cassandra Clare! Filmen har ju totalt hjärntvättat mig, haha. Men hur som helst... Han är ännu en okänd person för mig, men han kommer förhoppningstvis att bli grymt bra som Hodge! :)
Sen har vi David Castro som ska spela Raphael Santiago. Han är helt perfekt utseendemässigt! Han är exakt den Raphael i böckerna som jag har föreställt mig, så jag är jättenöjd! Äntligen ännu en skådis som jag känner igen då de flesta är totalt okända för mig! Mr Castro spelade den där ungen i 27 Dresses som älskade att städa, om ni kommer ihåg honom? ;)
Sen så har vi Kaitlyn Leeb som ska spela Camille Belcourt. Intressant att de redan har castat henne då hon inte dyker upp förrän i fjärde boken som jag just nu läser! Jag är nöjd även med henne :D
"The Maze Runner: The Scorch Trials" trailer.
Trailern kom ut för några dagar sedan - och sen dess har jag bara sett den om
och om igen! Jag längtar verkligen så sjukt mycket! ♥
"The Maze Runner: The Scorch Trials" poster.
Titta på denna sjukt snygga poster! Jag längtar helt galet mycket! Den har biopremiär den 18 september 2015 ♥
Vi har vår Clary!
Nu har vi äntligen fått vår Clary Fray! Det är Katherine McNamara som får äran att spela huvudrollen Clary Fray! Vad kul! Hon är ju verkligen en helt sjukt perfekt Clary rent utseendemässigt, lika perfekt som Lily Collins var i filmen. Det är bara hennes skådespel som är ett frågetecken då hon också är helt okänd för mig. Men jag tror hon kommer att bli grymt bra liksom de andra okända skådisarna! Spännande! Nu väntar jag bara spänt på att resten av rollerna också blir castade - typ Alec, Magnus, Hodge, Valentine osv :D
Simon och Isabelle är castade!
Nu är äntligen Simon Lewis och Isabelle Lightwood castade! Nyheten kom ut för några dagar sedan och det är Alberto Rosende som får äran att spela Simon och Emeraude Toubia får spela Isabelle! Båda är också okända för mig. Men ännu en bra casting så ja jag är nöjd! Vem som ska spela Clary Fray ska vi tydligen få veta idag. Jag längtar! Spännande!!! :D (källa)
Vem spelar Jace Wayland?
Nu har vi äntligen ett ansikte för rollen som Jace Wayland i Shadowhunters!Och det är Dominic Sherwood som får äran! Han är okänd för mig, men ett stort plus är att han är het och att han är ungefär vad jag har föreställt mig som Jace (fast jag har föreställt mig många hundratals olika killar haha!). Nu väntar jag bara på nyheter om vilka som ska spela Clary (gud hjälpe mig, bäst att skådespelerskan HAR BRA kemi med Dominic - Jace/Clary är ju mitt favoritpar), Simon, Isabella, Alec, Magnus och flera till! ;)
Insurgent: Official first clip.
Äntligen är den här! Första officiella videoklipp med Tobias och Tris från Insurgent som har premiär om en månad från igår! Inte långt kvar dit nu men ändå inte så nära än. Jag längtar efter filmen som en jäkla galning och har längtat i snart ett år! Skynda, skynda! ♥
"Insurgent" trailer.
Ni har väl inte missat att den officiella trailern till Insurgent äntligen kom ifredags? Själv har jag sett trailern om och om igen säkert 100 gånger sen dess! Den ser ju så galet bra och actionfull ut! Även om den inte direkt ser ut att följa boken så mycket. Men jag bryr mig inte, bara filmen ser bra ut! Jag längtar som en jävla galning nu! Det är ganska nära men ändå så långt dit kvar! ;)
A new still of Insurgent.
Det har kommit en ny still från den andra filmen Insurgent i Divergent-serien! Jag längtar som en galning! ♥
Recension: Allegiant.
Ändå sen jag fick Allegiant för en månad sedan, har jag tagit det väldigt lugnt med den. För är det något som är så typiskt med mig så är det att jag har alldeles för lätt att sluka bra böcker för snabbt - så jag gjorde mitt bästa att ta det lugnt med denna boken och jag blev klar igår efter en månad! Duktig tjej, Micaela!
Den var helt klart riktigt bra, lika bra som de två första delerna, men jag hatade slutet! Inte för att det var dåligt utan för att det var inget lyckligt slut. Jag visste redan om vad som skulle hända i slutet pga oönskade spoilers, men att väl läsa det är ändå en helt annan femma! Jag som är ju svag för happy endings. Jag grät jättemycket när jag läste de sista sidorna! Tårarna bara rann och rann helt okontrollerat och jag kunde inte sluta! Det var så sorgligt! Jag kan inte föreställa mig hur jag kommer att reagera när jag väl ser det på vita duken! Nej, jag fasar för det. Jag slår vad om att det kommer att bli värre än min reaktion igår.
Men hur som helst så var boken jättebra och spännande och hade allt - drama, spänning, kärlek osv. Jag ville bara läsa sida efter sida hela tiden, men jag fick kämpa hårt mot mitt begär och lyckades. Jag rekommenderar verkligen hela Divergent-serien, helt klart en av de bästa som jag nånsin har läst! Och sen så måste jag också berömma de otroliga snygga bokomslagen! ♥
Den var helt klart riktigt bra, lika bra som de två första delerna, men jag hatade slutet! Inte för att det var dåligt utan för att det var inget lyckligt slut. Jag visste redan om vad som skulle hända i slutet pga oönskade spoilers, men att väl läsa det är ändå en helt annan femma! Jag som är ju svag för happy endings. Jag grät jättemycket när jag läste de sista sidorna! Tårarna bara rann och rann helt okontrollerat och jag kunde inte sluta! Det var så sorgligt! Jag kan inte föreställa mig hur jag kommer att reagera när jag väl ser det på vita duken! Nej, jag fasar för det. Jag slår vad om att det kommer att bli värre än min reaktion igår.
Men hur som helst så var boken jättebra och spännande och hade allt - drama, spänning, kärlek osv. Jag ville bara läsa sida efter sida hela tiden, men jag fick kämpa hårt mot mitt begär och lyckades. Jag rekommenderar verkligen hela Divergent-serien, helt klart en av de bästa som jag nånsin har läst! Och sen så måste jag också berömma de otroliga snygga bokomslagen! ♥
Två nya köp.
Jag beställde just två nya böcker! Den första är The Maze Runner: I dödens labyrint. Har länge velat läsa den sedan filmtrailern kom och när jag såg att den äntligen finns på svenska nyss, kunde jag knappt bärga mig och då beställde jag den direkt! Tyvärr måste jag vänta ett par veckor innan den släpps! Dylan O'Brien, som ni känner igen som Stiles Stilinski från Teen Wolf, har huvudrollen som Thomas. Det är tack vare hans roll som jag ens fick veta om denna bokserien. Den är ju precis helt min smak inom film/tv/böcker! Så jag ser fram emot att läsa hela serien!
Den andra är Allegiant som är den tredje och sista delen av Veronica Roths berömda Divergent-serien! Är helt galen i de två första böckerna, så ni anar inte hur mycket jag längtar att läsa tredje delen nu! Den har kommit ut i förra veckan, så jag lär få den i den här veckan. Spännande! ;)
"The Maze Runner: I dödens labyrint" handlingen:
När Thomas vaknar upp i en hiss minns han ingenting, bara sitt eget namn. När hissdörrarna öppnas möter Thomas en stor grupp tonårskillar, som liksom han själv har fått sina minnen raderade. De är inlåsta i ett stort område som omges av höga stenmurar. Allt de vet är att dörrarna till en enorm labyrint som omger dem öppnas varje morgon, och varje kväll stängs de. Labyrinten myllrar av dödliga faror och väggarna i den flyttas dessutom varje natt. På något sätt måste de försöka hitta ut, men hur? Då händer något oväntat - Teresa skickas dit. Hon är den första tjejen någonsin som kommit. Det verkar som om hon och Thomas känner varandra sedan tidigare. Vad betyder det? Kan hon vara till hjälp när de ska försöka ta sig därifrån levande? Och vem vet vilka svar som väntar där ute...
"Allegiant" handlingen:
Tänk om hela din värld var en lögn. Tänk om ett enda avslöjande eller ett enda val förändrade allt. Tänk om kärlek och lojalitet fick dig att göra saker som du inte trodde var möjliga. Det falangbaserade samhälle som Tris Prior en gång trodde på är splittrat av våld och maktkamper, ärrat av svek och förluster. Så när hon får chansen att utforska en värld bortom den hon hittills känt, är Tris redo. Kanske kan hon och Tobias bygga ett nytt och enklare liv tillsammans bortom stängslet, ett liv fritt från komplicerade lögner, hoptrasslade lojaliteter och plågsamma minnen. Men Tris nya verklighet är ännu mer skrämmande än den hon lämnat bakom sig. Gamla sanningar förlorar snart sin mening, och nya omskakande insikter förändrar människorna hon älskar. Och än en gång måste Tris kämpa med att försöka förstå den mänskliga naturens komplexitet och sin egen samtidigt som hon ställs inför svåra val i fråga om mod, lojalitet, uppoffring och kärlek.
♥ DATUM: 2014-06-19 / ♥ TID: 12:34:08
♥KATEGORI: Böcker
"Nora? Hur kom du hit?"
Jag kröp ner i sängen och slöt ögonen. Kroppen värkte av utmattning och skakningarna blev bara värre. Jag undrade om jag höll på att bli sjuk. När sömnen kom krypande kämpade jag inte emot. Färger och former flöt förbi och tankarna sjönk djupare ner i mitt undermedvetna. Hank hade rätt, det hade varit en lång dag. Jag behövde sova.
Först när jag stod på tröskeln till Patchs granithem började jag ana att allt inte stod rätt till. Dimman i huvudet skingrades och jag insåg att Hank hade manipulerat mig tll att lyda. Jag rusade in och ropade på Patch.
Han satt hopsjunken på en barstol i köket, men när han fick syn på mig hoppade han genast ner och kom fram. "Nora? Hur kom du hit? Du är inne i mitt huvud", sa han förvånat. "Drömmer du?" Hans blick for över mitt ansikte och sökte efter svar.
"Jag vet inte. Jag tror det. När jag kröp ner i sängen ville jag så förtvivlat gärna prata med dig... och här är jag nu. Sover du?"
Han skakade på huvudet. "Jag är vaken, men du har tagit över mina tankar. Jag vet inte hur du bar dig åt. Bara en väldigt stark nefil eller fallen ängel klarar en sån sak."
"Det har hänt något hemskt." Jag kastade mig i hans famn och försökte dämpa mina krampartade skakningar. "Först ramlade mamma nerför trappan och när Hank och jag skulle åka till henne på sjukhuset blev vi prejade. Innan jag tappade medvetandet tror jag att Hank sa att den andra bilen var full av fallna änglar. Hank skjutsade hem mig från sjukhuset och jag försöker få honom att åka härifrån, men han vägrar!"
Patch fick något bekymrat i blicken. "Vänta lite. Är du ensam hemma med Hank just nu?"
Jag nickade.
"Vakna. Jag kommer dit."
- Boken Noras val, sidorna 248-249.
Citat #43.
"Okej", viskade jag, omtöcknad av en kvardröjande känsla av svindel. "Då... så."
Han log, men det var ett osäkert leende. "Då så? Är det allt?"
Jag vände upp blicken mot honom. Jag kunde inte se på honom på samma sätt längre och jag märkte att jag hade börjat gråta. "Du slöt ett avtal med HHank. Du räddade mitt liv. Varför gjorde du det?"
"Min ängel", mumlade han och tog mitt ansikte mellan sina händer. "Jag tror inte du förstår hur långt jag skulle gå för att behålla dig här hos mig."
- boken, Noras val.
Citat #42.
"Vad mer? Hon är så vacker. Man tröttnar inte på att se på henne. Man oroar sig aldrig för att hon ska vara smartare än man själv; man vet att hon är det. Hon är rolig utan att någonsin vara elak. Jag älskar henne. Jag har tur som får älska henne, Van Houten. Man kan inte välja om man ska bli sårad i den här världen, gamle vän, men man kan i viss mån välja vem som sårar en. Jag är glad över mina val. Jag hoppas att hon är glada över sina."
- Augustus, boken Förr eller senare exploderar jag.
Citat #41.
"Åh, det skulle inte göra något, Hazel Grace. Det skulle vara ett privilegium att få hjärtat krossat av dig."
- Augustus till Hazel, boken Förr eller senare exploderar jag.
"Förr eller senare exploderar jag."
Jag köpte just en bok Förr eller senare exploderar jag (engelska; The Fault in Our Stars). Jag har länge velat att läsa den ändå sen trailern till filmen, som är baserad på boken, kom ut. Jag fastnade verkligen vid trailern, därför har jag velat läsa boken innan filmen har premiär den 6 juni. Så nu är den äntligen beställd! Jag kan knappt bärga mig tills jag får den i brevlådan och jag kan inte heller vänta tills filmen har premiär! Jag längtar redan! ;D
Hazel är 17 år och kommer aldrig att bli frisk igen. Det har hon vetat sedan dagen då hon fick sin cancerdiagnos för tre år sedan. Hazels mamma är orolig för att Hazel ska missbruka Americas Next Top Model och bli allt mer isolerad hemma vid teven. Depression är ju en vanlig bieffekt till cancer har hon läst (Hazel menar att det inte är cancern som gör henne deppig - det är vetskapen om att hon ska dö). Lösningen blir att anmäla Hazel till kyrkans stödgrupp för unga med cancer. Men mötena visar sig vara allt annat än uppiggande och följer ungefär samma mönster som ett AA-möte. Men en eftermiddag i den där stödgruppen förändras livet. Augustus Waters, friskförklarad från sin cancer, dyker upp. Hazel möter Augustus Waters blick och deras kärlekshistoria ska komma att bli en sådan som poeterna diktar om. Episk. Det här är en berättelse om cancer, visst, men det är framförallt en förkrossande vacker och gripande historia om livet, Hazel Grace och Gus. Om att vara ung och ändå stå med ena foten i graven. Om att tro att man aldrig mer kommer att bli glatt överraskade. Om att få sin sista önskan uppfylld. Att få beröras på så många sätt, skratta, komma till insikter och gråta, är litteratur när den är som allra bäst.
Bio: Divergent.
I onsdags gick jag ensam på bio och såg den efterlängtade filmen Divergent - och jag ääääälskade det fullkomligt! Så otroligt jäkla bra film som jag lätt kommer att se om och om igen! Jag kunde inte ens röra mig, jag bara satt helt stilla rakt igenom hela filmen och glömde äta upp popcorn för att den var så otroligt spännande och så bra!
Och även om det saknas en hel del saker som jag hade velat ha med i filmen, så hade regissören Neil Burger verkligen lyckats få med sig det mesta viktigt från boken ändå! Jag är jättenöjd! Nöjdare än nöjdast! Det enda som jag bara är missnöjd med är att det inte är så mycket romantik i filmen som det är i boken - men annars i sin helhet är filmen verkligen helt grym! Miljoner gånger miljoner bättre än The Hunger Games! Älskade varenda minut, verkligen varenda minut! Och att filmen är 2 timmar och 19 minuter märktes inte alls, jag ville seriöst bara ha mer när den väl var slut!
Och på tal om romantik, Theo James och Shailene Woodley som spelar Four och Tris hade finfin kemi! Jag är skitnöjd med denna castingen av de två och så de andra som tex Christina och Eric också förstås! Jag kan knappt bärga mig tills tvåan som kommer nästa år! Jag längtar redan!
En särskild dag varje år måste alla sextonåringar välja vilken grupp de vill tillhöra för resten av livet. För Beatrice Prior står valet mellan att stanna kvar med sin familj eller att vara den hon innerst inne är. Hon gör ett val som överraskar alla, inklusive henne själv. Under extrema fysiska och psykiska prövningar måste Beatrice försöka avgöra vilka som är hennes verkliga vänner. Vågar hon lita på sin karismatiska, men mycket hemlige instruktör Four? Hon bär också på en farlig hemlighet. När samhället hotas av våldsamma konflikter inser hon att den skulle kunna rädda de människor hon älskar. Om den inte förgör henne först.
"Du anar inte vad du gör med mig."
Patch stod väldigt nära mig. "Jag tänker inte döda dig, Nora. Jag dödar inte människor som är viktiga för mig. Och du toppar den listan."
Mitt hjärta slog en nervös kullerbytta. Mina handflator pressade mot hans mage, som var så hård att inte ens huden gav med sig, i ett meningslöst försök att hålla honom på avstånd. Inte ens ett högt, elektriskt stängsel skulle få mig att känna mig skyddad från honom.
"Du ansätter mig", sa jag och tryckte mig bakåt.
Patch drog lite på munnen. "Ansätter? Det här är inget högskolesprov, Nora."
Jag drog några hårslingor bakom öronen och tog ett rejällt kliv åt sidan. "Du tränger dig på. Jag behöver... utrymme." Vad jag behövde var gränser. Viljestyrka. Jag behövdes spärras in eftersom jag än en gång fick bevisat att jag inte kunde lita på mig själv i Patchs närvaro. Jag borde rusa mot dörren men ändå... gjorde jag inte det. Jag försökte övertyga mig själv att jag stannade för att jag behövde svar, men det var bara en del av sanningen. Den andra delen ville jag inte ens tänka på. Den känslomässiga delen. Den jag inte kunde slåss mot.
"Har du fler hemligheter?" frågade jag.
"Jag har många hemligheter."
Det knöt sig i magen. "Till exempel?"
"Till exempel vad jag tycker om att vara inlåst här med dig." Patch lade ena handen mot spegeln bakom mig och lutade sig närmare mig. "Du anar inte vad du gör med mig."
Jag skakade på huvudet. "Det här är ingen bra ide. Det är inte rätt."
"Det finns många sorters rätt", mumlade han. "Vi befinner oss fortfarande i en trygg zon."
Jag var ganska säker på att min självbevarelsedrift skrek åt mig att springa för livet men tyvärr susade blodet i öronen så att jag inte hörde särskilt bra. Tydligen tänkte jag inte särskilt bra heller.
"Helt rätt. Oftast rätt", fortsatte Patch. "Nästan rätt. Kanske rätt."
"Kanse inte rätt." Jag sög ner luft i lungorna. Ur ögonvrån noterade jag ett brandlarm på väggen, tre eller fyra meter ifrån mig. Om jag var snabb kunde jag rusa fram och trycka på knappen innan Patch hann stoppa mig. Då skulle vakterna komma springande och jag skulle vara i säkerhet. Och det var väl det jag ville... eller?
"Ingen bra idé." Patch skakade mjukt på huvudet.
Jag rusade mot larmet iallafall och tryckte handflatan mot knappen, men ingenting hände. Hur jag än försökte, kunde jag inte trycka in knappen. Sedan kände jag igen Patchs välbekanta närvaro i huvudet och visste att han manipulerade mina tankar.
Jag vände mig mot honom. "Försvinn ur mitt huvud!" Jag gick fram och knuffade till honom i bröstet.
Patch tog ett steg bakåt. "Vad var det där för?" frågade han.
"För hela den här kvällen." För att jag var tokig i honom fast jag visste att det var fel. Han var värsta sortens fel. Han var så fel att det kändes rätt och det fick mig att tappa balansen fullständigt. Om han inte hade lagt händerna på mina axlar och pressat mig mot väggen hade jag kanske slagit till honom i ansiktet. Det var knappt någon luft alls mellan oss och Patch tryckte sig ännu närmare.
"Var ärlig nu, Nora. Du är helsåld på mig." Hans ögon var bottenlösa. "Och jag är helsåld på dig." Han lutade sig mot mig och tryckte munnen mot min. Han tryckte faktiskt hela sig mot mig. Våra kroppar pressades samman på strategiska platser från topp till tå och jag fick uppbåda all min viljestyrka för att dra mig undan.
Boken Fallen Ängel sidorna 251-252.
Mitt hjärta slog en nervös kullerbytta. Mina handflator pressade mot hans mage, som var så hård att inte ens huden gav med sig, i ett meningslöst försök att hålla honom på avstånd. Inte ens ett högt, elektriskt stängsel skulle få mig att känna mig skyddad från honom.
"Du ansätter mig", sa jag och tryckte mig bakåt.
Patch drog lite på munnen. "Ansätter? Det här är inget högskolesprov, Nora."
Jag drog några hårslingor bakom öronen och tog ett rejällt kliv åt sidan. "Du tränger dig på. Jag behöver... utrymme." Vad jag behövde var gränser. Viljestyrka. Jag behövdes spärras in eftersom jag än en gång fick bevisat att jag inte kunde lita på mig själv i Patchs närvaro. Jag borde rusa mot dörren men ändå... gjorde jag inte det. Jag försökte övertyga mig själv att jag stannade för att jag behövde svar, men det var bara en del av sanningen. Den andra delen ville jag inte ens tänka på. Den känslomässiga delen. Den jag inte kunde slåss mot.
"Har du fler hemligheter?" frågade jag.
"Jag har många hemligheter."
Det knöt sig i magen. "Till exempel?"
"Till exempel vad jag tycker om att vara inlåst här med dig." Patch lade ena handen mot spegeln bakom mig och lutade sig närmare mig. "Du anar inte vad du gör med mig."
Jag skakade på huvudet. "Det här är ingen bra ide. Det är inte rätt."
"Det finns många sorters rätt", mumlade han. "Vi befinner oss fortfarande i en trygg zon."
Jag var ganska säker på att min självbevarelsedrift skrek åt mig att springa för livet men tyvärr susade blodet i öronen så att jag inte hörde särskilt bra. Tydligen tänkte jag inte särskilt bra heller.
"Helt rätt. Oftast rätt", fortsatte Patch. "Nästan rätt. Kanske rätt."
"Kanse inte rätt." Jag sög ner luft i lungorna. Ur ögonvrån noterade jag ett brandlarm på väggen, tre eller fyra meter ifrån mig. Om jag var snabb kunde jag rusa fram och trycka på knappen innan Patch hann stoppa mig. Då skulle vakterna komma springande och jag skulle vara i säkerhet. Och det var väl det jag ville... eller?
"Ingen bra idé." Patch skakade mjukt på huvudet.
Jag rusade mot larmet iallafall och tryckte handflatan mot knappen, men ingenting hände. Hur jag än försökte, kunde jag inte trycka in knappen. Sedan kände jag igen Patchs välbekanta närvaro i huvudet och visste att han manipulerade mina tankar.
Jag vände mig mot honom. "Försvinn ur mitt huvud!" Jag gick fram och knuffade till honom i bröstet.
Patch tog ett steg bakåt. "Vad var det där för?" frågade han.
"För hela den här kvällen." För att jag var tokig i honom fast jag visste att det var fel. Han var värsta sortens fel. Han var så fel att det kändes rätt och det fick mig att tappa balansen fullständigt. Om han inte hade lagt händerna på mina axlar och pressat mig mot väggen hade jag kanske slagit till honom i ansiktet. Det var knappt någon luft alls mellan oss och Patch tryckte sig ännu närmare.
"Var ärlig nu, Nora. Du är helsåld på mig." Hans ögon var bottenlösa. "Och jag är helsåld på dig." Han lutade sig mot mig och tryckte munnen mot min. Han tryckte faktiskt hela sig mot mig. Våra kroppar pressades samman på strategiska platser från topp till tå och jag fick uppbåda all min viljestyrka för att dra mig undan.
Boken Fallen Ängel sidorna 251-252.
Divergent stills.
Divergent Character; posters.
