Micaela Sundberg

Det är något som ni borde veta om mig. Jag har börjat praktiken på Samhall i Skillingaryd i måndags där jag gör babystolar, eller babysitter som det också kan kallas, och jag jobbar från kl sju till fyra. Så nu har jag därför plötsligt inte mycket fritid längre, vilket förklarar den usla uppdateringen nu - och som också gör det svårare att skriva mina tankar om avsnitten jag sett direkt efter (jag skriver ju alltid långa inlägg och det tar tid att skriva dessa, hoho) för jag vill ju kunna göra så mycket jag vill och kan på den lilla fritiden jag har kvar efter jobbet fram tills läggsdags haha. Så fort jag har anpassat mig till mina nya rutiner, så kommer det att bli bättre igen, så... Be patient ;)

 

På tal om praktiken... det har varit jättekul! Jag trivs där verkligen trots att det bara har gått tre dagar nu. Varje morgon jag vaknar, så vill jag bara dit. Alla anställda är mycket trevliga och välkomande mot mig och det finns till och med en döv 60+ kvinna där som jag kan prata teckenspråk med.

Det bästa också med alla anställda är att de FÖRSÖKER kommunicera med oss på kroppspråk även om de kanske är rädda att göra bort sig och göra fel (några av dom kan litelite tsp). De ser till att vi är med och förstår vad de pratar om och sånt. Jag är väldigt överraskad att de verkligen tar sig tid an det, om jag ska vara ärlig. Jag har aldrig upplevt det förut. Jag är ofta tyst och vågar inte ta första steget att prata med okända människor eftersom ja jag är ju blyg. Alla praktikplatser som jag haft hade bara hörande (med ett undantag från Malmö när jag praktiserade på äldrehemmet med döva och hörselskadade) och de försökte inte så mycket som de på Samhall gör. Jag pratar inte så mycket för att som sagt så är jag ju blyg. Och då brukade de bara låta mig vara.

Men inte dom på Samhall. De vägrar att låta mig vara utanför. De ser till att jag måste vara med och de kommunicerar med mig på kroppspråk (de är så oerhört duktiga på det btw) och de till och med skojar och retas mycket med mig som om jag vore en i gänget och alltid har varit. Det värmer mitt hjärta och det gör också att jag nu vågar mer att prata med dem vilket jag gjorde mycket idag. Det är ju toppen. Jag har också fått lite bättre självtroende efter bara tre dagar. Jag är väldigt förvånad över hur de fick mig till det på bara tre dagar. För första gången trivs jag verkligen på en praktikplats. Jag hoppas att det håller i sig ;)

 

Och ja på tal om babysitter. Märket är babybjörn. Jag sätter tyg, sen sätter jag plast över den, lägger den i en låda och viker lådan. Om och om igen. Det kanske kan låta tråkigt om man bara gör samma sak om och om igen, men det är det verkligen inte! Det är riktigt kul att göra dem. Det enda negativa är att man måste stå hela dagarna. Nu är jag helt död i fötterna. Men jag får vara tålamodig, för jag kommer att bli van snart. Snart kommer jag att bli starkare i fötterna och i armarna, det är ju väl bra? ;)