Citat #43.
"Okej", viskade jag, omtöcknad av en kvardröjande känsla av svindel. "Då... så."
Han log, men det var ett osäkert leende. "Då så? Är det allt?"
Jag vände upp blicken mot honom. Jag kunde inte se på honom på samma sätt längre och jag märkte att jag hade börjat gråta. "Du slöt ett avtal med HHank. Du räddade mitt liv. Varför gjorde du det?"
"Min ängel", mumlade han och tog mitt ansikte mellan sina händer. "Jag tror inte du förstår hur långt jag skulle gå för att behålla dig här hos mig."
- boken, Noras val.
