Micaela Sundberg

En utmaning.

För några dagar sedan utmanade jag mig själv. Att ta en riktigt lång promenerad med Leo ändå från Vaggeryd till Skillingaryd och det gjorde jag i torsdags. Jag har gjort det förut många gånger under somrarna, men då cyklade jag. Den här gången provade jag med att gå. Men tyvärr lyckades jag inte ta mig dit, bara halvvägs.

Men eftersom det är ju en utmaning, så kommer jag inte att ge med mig förrän jag lyckas! Nästa försök skulle ske imorgon eller på söndag, men jag ändrade mig. Det blir i nästa vecka istället, nån gång under veckan ;)

Här har ni mitt resultat på bilden från i torsdags (den blå vägen har jag gått från den första röda): promeneraden blev en timme och femtioåtta minuter, 13,46 km och 13 545 steg! Duktigt va!? ;)

 

 

omfg såg avsnittet nyss och omfg grät under den scenen. Trodde verkligen han skulle låta henne dö och jag skrek "Nej Klaus nej! Du älskar henne hur kan du bara... Ni... Jag vet att hon älskar dig också nej" sen när han låter henne dricka hans blod, tårar formas i hans ögon och man kan verkligen SE smärtan i hans ögon då han verkligen älskar henne. Karoline är den enda som betyder något för honom nu mera då hon verkar se det goda i honom. För jag VET att hon älskar honom också. I deras fååå "moments" kan man se att hon faktiskt har kul och mår bra i hans närhet. Men eftersom alla andra hatar honom har hon intalat sig själv att hon också gör det...