Micaela Sundberg

"Are you kidding me? After all the crap we’ve been through, I’m just gonna leave you here? You shut up and don’t bring it up again." - Sucre. Älskar verkligen deras vänskap! Lätt bästa vänskap i serien! ♥

Patch stod väldigt nära mig. "Jag tänker inte döda dig, Nora. Jag dödar inte människor som är viktiga för mig. Och du toppar den listan."
Mitt hjärta slog en nervös kullerbytta. Mina handflator pressade mot hans mage, som var så hård att inte ens huden gav med sig, i ett meningslöst försök att hålla honom på avstånd. Inte ens ett högt, elektriskt stängsel skulle få mig att känna mig skyddad från honom.
"Du ansätter mig", sa jag och tryckte mig bakåt.
Patch drog lite på munnen. "Ansätter? Det här är inget högskolesprov, Nora."
Jag drog några hårslingor bakom öronen och tog ett rejällt kliv åt sidan. "Du tränger dig på. Jag behöver... utrymme." Vad jag behövde var gränser. Viljestyrka. Jag behövdes spärras in eftersom jag än en gång fick bevisat att jag inte kunde lita på mig själv i Patchs närvaro. Jag borde rusa mot dörren men ändå... gjorde jag inte det. Jag försökte övertyga mig själv att jag stannade för att jag behövde svar, men det var bara en del av sanningen. Den andra delen ville jag inte ens tänka på. Den känslomässiga delen. Den jag inte kunde slåss mot.
"Har du fler hemligheter?" frågade jag.
"Jag har många hemligheter."
Det knöt sig i magen. "Till exempel?"
"Till exempel vad jag tycker om att vara inlåst här med dig." Patch lade ena handen mot spegeln bakom mig och lutade sig närmare mig. "Du anar inte vad du gör med mig."
Jag skakade på huvudet. "Det här är ingen bra ide. Det är inte rätt."
"Det finns många sorters rätt", mumlade han. "Vi befinner oss fortfarande i en trygg zon."
Jag var ganska säker på att min självbevarelsedrift skrek åt mig att springa för livet men tyvärr susade blodet i öronen så att jag inte hörde särskilt bra. Tydligen tänkte jag inte särskilt bra heller.
"Helt rätt. Oftast rätt", fortsatte Patch. "Nästan rätt. Kanske rätt."
"Kanse inte rätt." Jag sög ner luft i lungorna. Ur ögonvrån noterade jag ett brandlarm på väggen, tre eller fyra meter ifrån mig. Om jag var snabb kunde jag rusa fram och trycka på knappen innan Patch hann stoppa mig. Då skulle vakterna komma springande och jag skulle vara i säkerhet. Och det var väl det jag ville... eller?
"Ingen bra idé." Patch skakade mjukt på huvudet.
Jag rusade mot larmet iallafall och tryckte handflatan mot knappen, men ingenting hände. Hur jag än försökte, kunde jag inte trycka in knappen. Sedan kände jag igen Patchs välbekanta närvaro i huvudet och visste att han manipulerade mina tankar.
Jag vände mig mot honom. "Försvinn ur mitt huvud!" Jag gick fram och knuffade till honom i bröstet.
Patch tog ett steg bakåt. "Vad var det där för?" frågade han.
"För hela den här kvällen." För att jag var tokig i honom fast jag visste att det var fel. Han var värsta sortens fel. Han var så fel att det kändes rätt och det fick mig att tappa balansen fullständigt. Om han inte hade lagt händerna på mina axlar och pressat mig mot väggen hade jag kanske slagit till honom i ansiktet. Det var knappt någon luft alls mellan oss och Patch tryckte sig ännu närmare.
"Var ärlig nu, Nora. Du är helsåld på mig." Hans ögon var bottenlösa. "Och jag är helsåld på dig." Han lutade sig mot mig och tryckte munnen mot min. Han tryckte faktiskt hela sig mot mig. Våra kroppar pressades samman på strategiska platser från topp till tå och jag fick uppbåda all min viljestyrka för att dra mig undan.

Boken Fallen Ängel sidorna 251-252.

"You know, my pride says yeah, that's it. Just walk away and let Haley deal with the fact she's clearly threatened by a sexual relationship. But my heart says just forget about your pride, you idiot. You love this girl. And even if you're gonna catch pneumonia, your ass is gonna stand out there in the rain 'till you convince her to forgive you. Come on, Hales. Meet me halfway here."

"Det är inte vad jag pratar om. Jag menar spektakulär, verklighetsförändrande kärlek. Vet du hur det ser ut? [...] Det satt en kvinna två rader framför mig i handklovar, bredvid en snut. Han såg på mig och visste att jag hade något på mig. Agerade jag inte, skulle jag åka fast. Så jag gick till muggen. Jag gjorde mig av med bevismaterialet genom att svälja det. Och i samma stund blev det turbulens. Jag satte i halsen. Hela heroinpåsen fastnade i halsen. Det är över. Allt blir mörkt. Jag börjar glida mot avgrunden och då,.. ser jag... henne. [...] En kvinna. Blond. Ofantligt vacker. Och jag känner henne. Vi är tillsammans. Det är som om... vi alltid hade varit det... och alltid skulle vara det. Den... känslan, den... kärleken. Och precis när jag skulle uppslukas av den öppnar jag ögon och då står en förbannat idiot där och frågar om jag mår bra. Men jag såg den. För ett ögonblick såg jag hur den ser ut."

- Charlie till Desmond om Claire (omedveten), Lost säsong 6 avsnitt 11.

Jag såg det här avsnittet 4x07 Threshold i ondags som jag nämnde om igår. Och jag liksom bara måste få skriva av mig om det här avsnittet. Jag grät nonstop i över en timme. Det var ett jävla sorgligt och hjärtkrossande avsnitt! Så här har ni mina tankar. VARNING FÖR SPOILERS!

Och Jims begravning!? Herregud. Först var det så fint och så härligt på ett sorgligt sätt i början när alla bara dansade i äran till honom men sedan i slutändan blev det bara tragiskt och sorgligt att det inte var roligt längre att se alla dansa. Och Melinda på vis och sätt blockerade hennes gåva så hon kunde därför inte se Jim eller andra spöken sen han dog under några dagar - förrän alla började dansa på Jims begravning. Då såg hon honom äntligen. Och då blev det bara ännu jobbigare och mer känslosamt att se! Hur hon stod där, helt förstörd, och bara var glad att se honom trots att han var död. Och de dansade. Jag var bara så helt förstörd av att se allt det här!

 

Och efter begravningen när Melinda försökte få Jim att gå över, så vägrade han blankt. Han ville stanna med henne. Alla scener efter begravningen var bara jobbigt att se! De kunde inte röra varandra, hålla om varandra eller ens kyssa varandra. De kunde bara prata med varandra. Det var allt som de kunde göra. Så jag kunde fullständigt förstå varför Melinda envisades så med att få Jim att gå in i ljuset. För det var ju bara jobbigt för henne att ha honom runt där när allt de bara kunde göra var att prata med varandra och för att han faktiskt var död. På det sättet skulle hon aldrig kunna gå vidare alls. Och hennes tal senare? Så hjärtkrossande! "Maybe she was scared. So scared that her whole life she would never be truly loved, not completely. Not for really who she was. Maybe now she see's that she was loved in that way and that it was real. And then once you've had that kind of love, it never goes away. It just gets stronger. And it means that she can move on. And so can you."

 

Och så i slutet... jag bara what?! Jag visste också långt innan att Jim skulle gå in i Sams kropp, men jag visste inte att det skulle resultera i att han glömde Melinda. Det var ännu hemskare att se! Så att jag blev därför bara ännu mer förstörd! Tänk dig att veta att din makes själ har gått in i en annan kropp men han ändå inte minns dig!? Bara så hemskt! Och tänk er hur jobbigt jag sedan hade det att se resten av säsongen med Jim som inte minns något :'(

 

Plio: "Vårt nya hem."
Zini: "OCH DET KOMMER MED EN POOL!!!"

- Dinosaurier

 

Michael och Sara, min finfina ship i Prison Break. "The first thing they tell you

when you take the job is never to fall in love with an inmate." ♥

"Vet du varför jag ens var på den bron? Jag kom tillbaka för dig. Jag var tvungen att välja och jag valde dig för att jag älskar dig. Oavsett vad som än händer, det är det bästa valet jag någonsin har gjort."

- Elena till Stefan, The Vampire Diaries säsong 4 avsnitt 1.

 

Så otroligt fint och rört! Det här är nog min 1a favoritscen med Stefan och Elena. Gråter varje gång jag ser denna scenen! Jag förstår fortfarande inte varför Elena valde Damon när hon har sagt det här till Stefan. Jag kommer aldrig att nånsin fatta det. Men jag är inte orolig för jag vet att det kommer bli de två igen i slutändan, det är ju alltid så uppenbart om det i varje säsong. Och jag ger inte upp hoppet heller. Stelena är endgame, helt enkelt! ♥

---

Tidigare: #10 Delena #9 Klaroline

"Det finns en anledning till varför människor säger att vi inte ska förvänta oss för mycket. Ingen vill se någon, de bryr sig om, bli besviken. Vi agerar instinktivt för att skydda våra egna från att bli sårade, och göra vad vi kan för att göra rätt val för människor som vi älskar. Men anledningen till att vi har förväntningar i första hand är att vi vill sikta så högt som vi kan. För när du älskar någon, finns det ingen gräns för vad du kan åstadkomma."

- Kyle, Kyle XY säsong 2 avsnitt 23.

"Han är din första kärlek. Jag vill bli din sista, hur lång tid det än tar."

- Klaus till Caroline, The Vampire Diaries säsong 4 avsnitt 23.

 

Det är en väldigt enkel kärleksförklaring, men ändå en av de bästa som jag nånsin sett. Mycket för att Klaus faktiskt är villig att vänta på Caroline hur lång tid det än tar. Det får gärna ta typ 300 år, han väntar ändå på henne. Därför är det en av de bästa kärleksförklaringarna jag sett! ;)

---

#10

"Vad jag tänker säga nu är förmodligen den mest själviska saken som jag någonsin har sagt i mitt liv. Men jag måste bara säga det en gång. Du behöver bara höra det. Jag älskar dig, Elena. Och det är för att jag älskar dig som jag inte kan vara självisk med dig, varför du inte kan veta detta. Jag förtjänar dig inte, men det gör min bror. Gud, jag önskar att du inte måste glömma det här, men du måste.”

- Damon till Elena, The Vampire Diaries säsong 2 avsnitt 8.

 

Jag är INTE och har ALDRIG varit ett fan av Damon och Elena även om jag gillar dem ibland - men jag tänker inte förneka att den här är tveklöst en av de bästa och finaste kärleksförklaringarna jag nånsin sett och att scenen även är en av mina absoluta favoriter med dem :)

Ni som har följt 90210 vet att Liam och Annie slutade upp tillsammans. Även jag vet fast jag slutade titta nånstans mitten i säsong 4 - jag vet en hel del saker som har hänt sen dess fram tills den sista säsongen :)

 

Jag är en hardcore Liomi shipper. Alltså Liam och Naomi. De har alltid varit mitt favoritpar i serien. De var faktiskt den största anledningen till att jag slutade titta, om jag ska vara ärlig. Nej, inte för att de gjorde slut. Jag kommer till varför nu.

 

Vi fick de två fina, första säsongerna med dem. I den andra halva av första säsongen kämpade Naomi hårt att vinna Liams tillit och hans hjärta och i den andra säsongen kämpade Liam hårt att få tillbaka Naomi. De var helt kära i varandra och de var lyckliga tillsammans. Ja, tills Naomi ljög om den där läraren och även blev självupptagen på grund av Jen. Så Liam fick nog och gjorde slut med henne. Men det är inte det som är poängen. 

Poängen är att när de gjorde slut, så gick Liam nästan så plötsligt vidare direkt i säsong 3 till Annie och Naomi till andra killar. Det var som om Liam och Naomi aldrig ens hade varit tillsammans, aldrig ens varit kära i varandra. Deras känslor för varandra bara försvann upp i rök, de bara glömde allt de hade gått igenom tillsammans. Vad i helvete? Vad hände med allt som de gjorde i de två första säsongerna? Kämpade för varandra, var kära i varandra osv. Hur fan förändrades allt till ingenting? Jag blev verkligen så jättebesviken på manusförfattarna och det är jag än. Jag är inte ensam om det, det är många Liomi shippers som också är väldigt besvikna på dem.

 

Och vet ni vad det värsta är? Jag fick reda på en sak nyligen. Om vi hade fått säsong 6, så skulle Liam och Naomi ha slutat upp tillsammans. Manusförfattarna skulle ta upp dem igen i säsong 6 och då skulle de bli endgame. Åååh varför!? Varför lade CW ner serien? Det borde ha kommit säsong 6 för då skulle Liomi ju ha varit endgame. Åh, varför! Det gör mig verkligen ledsen att veta nu att de skulle ha varit endgame om det inte vore för att serien blev nedlagd innan säsong 6. Men i mitt huvud och hjärta är de endgame ändå tack vare att Matt Lanter, som spelade Liam, berättade om slutet. Så nu vet jag slutet och då därför är de endgame för mig ändå ♥

 

"Det viktiga är att inte vara bitter över livets besvikelser. Lär dig att släppa det förflutna och inse att varje dag inte är solig. Och när du är vilse i mörkrets hopplöshet, kom ihåg att det bara är under nattens mörker som man kan se stjärnorna och de stjärnorna visar dig vägen hem. Så var inte rädd för att göra misstag, att snubbla och falla. För under större delen av tiden kommer de största belöningarna från att göra det som skrämmer en mest. Kanske du inte får allt du önskar dig. Kanske du får mer än vad du nånsin föreställt dig. Vem vet vart ditt liv tar dig? Vägen är lång och i slutändan är resan målet."

- Whitey, One Tree Hill säsong 3 avsnitt 15.

 

Jag har egentligen jättemånga favoritcitat, men detta var det första som dök upp i mitt huvud. För jag gillar citatet så mycket! Jag tycker att det är bara ett så rätt citat, att det Whitey sa stämmer jävligt bra! :)

 

"I believe that everything happens for a reason. People change so that you can learn to let go, things go wrong so that you appreciate them when they're right, you believe lies so you eventually learn to trust no one but yourself and sometimes good things fall apart so better things can fall together."

- Marilyn Monroe

"I nästan ett århundrade har Edward varit ensam. Nu har han hittat dig. Du ser inte förändringarna vi ser, vi som varit med honom så länge. Tror du att någon av oss kommer att kunna se honom i ögonen de närmaste hundra åren om han förlorar dig?"
- Alice till Bella, boken Om jag kunde drömma.

"Jag älskar dig. Åh gud. Oh my god. Det bara kom ut från mitt ansikte. Jag älskar dig. Jag bara... Jag gjorde det igen. Jag älskar dig. Det gör jag. Jag bara, jag älskar dig. Och jag har försökt att inte säga det. Jag har försökt så hårt att bara ignorera det och inte säga det... Jag är så kär i dig. Du är.... du är i mig. Du är som... det är som du är en sjukdom. Det är som jag är smittad av Mark Sloan och jag kan bara inte tänka på något eller någon... och jag kan inte sova. Jag kan inte andas. Jag kan inte äta. Och jag älskar dig. Jag älskar dig hela tiden. Varje minut, varje dag. Jag älskar dig. Gud, det känns så bra att bara säga det. Jag mår så mycket bättre. Jag... jag älskar dig."

- Lexie till Mark, Greys Anatomy säsong 8 avsnitt 22.

 

Världens bästa kärleksförklaring och då menar jag verkligen världens bästa! Den vinner

över alla kärleksförklaringar jag nånsin hört i alla filmer och tvserier!

Linda: "It's none of my business, but you're lucky to have her."
Barbie: "Her?"
Linda: "I have eyes, you know."
Barbie: "Julia and I aren't exactly an item."
Linda: "Well, from the sparks that I saw flying... you should be."
Barbie: "...."

- Under the Dome säsong 1 avsnitt 6.