Micaela Sundberg

Jag såg The Impossible idag och jag vet knappt vart jag ska börja! Jag är för mållös och ledsen. Jag bara grät, grät och grät med en stor, fet klump i halsen i ca två timmar - alltså ändå sen tsunami slog till fram tills slutet. Jag slutade inte gråta alls, jag bara fortsatte och fortsatte.

Varenda minut av filmen krossade mitt hjärta som fan gång på gång, alltså ju längre filmen gick, desto mer krympte mitt hjärta. Det gjorde ont. Att se hur alla led, särskilt familjen Bennett som filmen är baserad på om, och hur traumatiskt rädda alla var, hur alla kämpade med att hitta deras förlorade familjer eller att förstå och så - det gjorde verkligen ont att se! Det gjorde verkligen, verkligen ont!

Jag kan inte ens föreställa mig hur alla, som upplevde och överlevde det, kände när det var över. Var de lättade att de inte var döda? Eller önskade de bara att de också hade dött tillsammans med alla nära och kära som de förlorade i tsunami så att de skulle slippa den vidriga smärtan som allt det förde med sig? Och hur de känner nu när de tänker tillbaka på den dagen då och då. Herregud... jag kan inte ens föreställa mig det! Det är ju bara för jävligt att en sån hemsk katastrof hände!

Slusats: Den är en så jävla gripande men så jävla bra film! Den berör ens hjärta väldigt djupt som den gjorde med mig! Den är tveklöst en av de bästa filmerna jag nånsin sett! Och för att inte tala om de otroliga och välspelade skådespelareinsatserna av Ewan McGregor och Naomi Watts, som spelar föräldrarna, och även pojkarna som spelar deras söner (särskilt den äldsta sonen)! Så jag kan förstå varför Naomi Watts har nominerats till Oscar i år för Bästa kvinnliga roll i filmen. Jag hoppas hon vinner för det förtjänar hon så bra som hon är i filmen! Jag rekommenderar denna filmen starkt! Ni kommer inte att bli besvikna! Men jag vill bara varna er att det INTE kommer att vara ett öga torrt om ni är känsliga! Trailern kan ni se här.