Mina noveller

”Du är sen, miss Wallin.”
Jag kommer fram, andfådd efter att ha sprungit från mitt skåp där jag hämtade mina engelskaböcker. Jag råkade försova mig i morse, därför är jag sen. Alla mina klasskamrater, till och med Isis, tittar på mig där jag hänger vid dörren med mina engelskaböcker i famnen och bara flinar. Allas ögon är på mig. Fjorton par ögon mot ett par ögon för att vara exakt. Vi är 15 stycken i klassen . Jag vill bara sjunka!
”Förlåt, mrs Galeotti. Jag försov mig, det var inte meningen…”, ursäktar jag mig. Mrs Galeotti bara skakar på huvudet, hon har den där ”Hitta på nån bättre ursäkt”-blicken och pekar på min bänk. Jag vill ännu en gång bara sjunka. Jag hatar att vara sen. Jag är nästan 30 minuter sen för att vara exakt. Isis bara ler när jag kommer fram till min bänk. Våra bänkar står bredvid varandra.
”Bra jobbat, Arwen!” säger hon.
”Håll klaffen!” säger jag och skrattar lågt.
Vi går på Maryland high school i Baltimore, Maryland, USA. Inte så stor, men lagom. Det finns en stor fotbollplan och en tennisplan ute och det finns en swimmingpool inne. Man får bestämma vad man vill göra på idrotten. Lite lyx är ju inte så himla fel. Alla är trevliga mot alla här. Visst finns det några elaka människor där och där (jag pratar särskilt om en viss som kallas Bitchen), men det är oftast inga problem här. Det finns inga grupper som populära, töntar, sportfånar och så. Alla är som de är, alla accepterar alla och alla pratar med alla. Vilket är grymt skönt. Det är ju aldrig trevligt med konflikter. Jag och Bitchen är dock ett undantag förstås. Vi är ärkefiender.
”Snyggt att komma försent, slyna!” På tal om trollen! Jag vänder mig om lite och ger henne min ”fuck off”-blick och sen vänder jag mig framåt igen. Valentina Aldewelt. Det är vad hon egentligen heter. Men jag ger blanka fan i vad hon heter. Hon kommer alltid att vara Bitchen för mig.
”Strunt i Bitchen bara!” säger Isis. Jag nickar och ler. Klart att jag struntar i henne. Jag bryr mig inte vad hon än säger, hon kommer inte att såra mig vad hon än gör. Faktiskt jag vet inte vad det var som hände, vad som gjorde oss till ärkefiender. Bitchen bara helt plötsligt började hata mig för några år sedan och då började jag göra det också. Och så har det hållit på tills nu. Tids nog får jag veta varför hon hatar mig eller så får man det inte. Vilket fall som helst gör mig inget.
En halvtimme senare är engelskalektionen slut. Alla tar upp deras saker och går iväg från deras bänkar. Jag och Isis är kvar. Vi har inte bråttom som de andra tydligen har.
”Miss Wallin, kan jag få ett ord med dig?” ber mrs Galeotti. Jag nickar.
”Ta med mina saker så ses vi utanför, Isis.” säger jag och nickar åt mina saker. Jag går fram till mrs Galeotti. Jag beter mig nervöst med tanke på att hon inte ser direkt så glad ut.
”Ja, vad är det, mrs Galeotti?” frågar jag.
”Ja, vad ska man säga? Jag gillar inte när nån kommer försent till mina lektioner. Jag vill bara be dig om en sak. Var snäll och låt det inte bli en vana. Kom i tid nästa gång, miss Wallin. Annars får du kvarsittning.” säger hon. Hon ser sträng ut när hon har glasögonen på sig som hon bara använder på sina lektioner. Hon gör mig alltid nervös. För trots att förutom glasögonen, hon är smal och liten, nästan lite mindre än mig, så är hon strängare än hon ser ut egentligen. Henne ska man inte jävlas med.
”Ja, mrs Galeotti. Jag ska tänka på det till nästa gång. Förlåt.” säger jag. Hon ler och ser nöjd ut att ha lyckats att sätta mig på plats och nickar åt dörren. Nu har hon gett mig tillåtelse att gå. Jag ler nervöst och går iväg.

Två timmar senare.
”Har ni hört!? En ny kille ska börja här idag. Det sägs att han är väldigt snygg!” Jag kollar upp från maten som jag hittills bara har pillat på för det mesta för att se vem det är som just sa det där. Det är Zoe. Som går i min matteklass. För att besvara hennes fråga, har jag inte hört någonting om en ny kille. Jaha, så det ska börja en ny kille? Inte intresserad. Varför ska man hänga upp sig för en kille som man inte känner?
”Nej, det har vi nämligen inte hört nånting om!” svarar Isis. ”Har du?” vänder hon sig till mig. Jag bara skakar på huvudet och tar en tugga.
”Hur vet du att han är snygg, förresten? Har nån sett honom här, eller?” frågar jag med mat i munnen.
”Ja, det är en tjej som påstår att hon har sett honom och att hon tycker han är snygg” svarar Zoe.
”Låt mig gissa. Är det Lola?” frågar jag. Lola är en av Bitchens gäng och hon älskar skvaller. Hon älskar att sprida rykten, båda falska och sanna. Det är hennes stora passion. Så jag skulle fan inte bli förvånad om det var Lola som har sagt det.
”Ja, Lola sa det.” svarar hon. Ja, så klart. Varför är jag inte förvånad? Men jag säger ingenting. För om jag påpekar att Lola antingen bara har spridit ett falskt rykte och det visar sig att det faktiskt var sant, så kommer jag bara att se dum ut. Så jag gör bäst i att inte säga nåt. Så jag säger bara:
”Jaha, okej.”
Nu slutar jag pilla på maten och tar ett par stora tuggor. Medan Isis äter för fullt. Som om hon inte har ätit på flera dagar. Jag börjar plötsligt skratta för hon ser så rolig ut där hon sitter och bara tar en ny tugg lite för ofta innan hon ens har hunnit tugga färdigt. Hon tittar upp för att se vad jag skrattar åt. Hon tittar frågande på mig och jag bara skakar på huvudet samtidigt som jag skrattar fortfarande.
”Det är bara det att du äter som om du inte har ätit på flera dagar. Du ser rolig ut” säger jag för att besvara hennes frågande uttryck. Hon bara ler och sen fortsätter hon att äta.
Jag har ätit klart. Nu väntar jag på att Isis ska äta färdigt. Hon har gått för att ta en portion till. Jag är inte förvånad att hon äter mycket idag. För det är nämligen hennes favoritmat idag. Potatisbullar och blodpuddingar.
”Äntligen!” säger jag skrattande när Isis äntligen har ätit klart. Hon besvarar mitt skratt. Det är alltid trevligt att höra henne skratta. För när hon skrattar så låter hon som en hästs skratt. Ett av världens sötaste ljud dock!
”Kom så går vi till mattelektionen nu. Blä!” säger Isis. Ja, blä. Vi avskyr matte. Matte är det värsta ämnet jag vet!

Det är bara en lång korridor nu på väg till matten från lunchen. På båda sidorna finns tusentals grå skåpar. Då och då på vägen finns det dörrar till toaletter och till klassrum. På vägen ser man även biblioteketet, ett par musikrum och ett stort datorrum där det finns ca hundra datorer. Mer eller mindre. Man måste boka en tid om man vill ha en dator med tanke på att det går ett par tusen elever här på skolan.
Vi är framme vid matten nu. Till höger ligger ännu en korridor, fast kortare, till den stora gymnastiksalen. Och till vänster ligger ännu ett musikrum men bara för alla som spelar piano eller gitarr. Nästan alldeles till vänster vid dörren inne till musikrummet står mitt skåp, även Isis också fast hennes står några skåp från mitt. Vi går dit och öppnar våra skåp för att hämta våra matteböcker. Jag tar fram min risiga mattebok. Jag längtar redan tills mattelektionen är slut. Jag vill bara härifrån.
”Miss Doslic och miss Wallin, ska ni med inne eller ska ni skolka och få kvarsittning imorgon?”
Vi vänder oss om och där står matteläraren. Mr James. Men herregud, han behöver väl inte hota oss? Ser han inte att vi faktiskt tar fram våra matteböcker? Jag gillar honom inte och har aldrig gjort. Han suger. Jag himlar med ögonen och det råkar han se.
”Himla inte med ögonen, miss Wallin! Gör det en gång till, så blir det kvarsittning efter skolan idag!” säger han. Herregud ännu en gång. Han tar lätt åt sig. Ännu en gång, han suger.
”Jaja, mr James.” säger jag bara. När han går in och ser mig inte, så himlar jag med ögonen igen. Isis ser det.
”Akta så inte mr James ser dig göra så igen!” säger hon och skrattar.
Vi går fram till våra bänkar som står längst bak i rummet. Jag hänger min väska på min stol och öppnar matteboken. Vad konstigt det ser ut här, det känns annorlunda på nåt sätt. Jag tittar mig omkring för att sätta fingret på vad och ser då att en bänk bredvid min till höger är tom. Det är ovanligt. Det brukar aldrig finnas en ledig bänk. Alla är alltid tagna av nån.
”Hej alla! Jag vet att många av er antagligen är förvirrade av att det finns en tom bänk. Ovanligt eller hur? Det finns faktiskt en anledning till att den är tom! Miss Linden har hoppat av för att åka på musikturné. Och det har börjat en ny kille som ska ta den bänken.” säger mr James.
Ja just det. Kim Linden är en grymt duktig sångerska och har åkt iväg på turné tillsammans med Justin Timberlake. Hur coolt är inte det? Lyllo henne! Och så får jag inte glömma att Lola hade rätt trots allt. Det börjar verkligen en ny kille idag. Mitt i terminen, okej. Jag försöker få syn på killen, men jag ser honom inte. Är han försenad?
”Mr Frost kommer snart. Till vidare får ni göra vad ni vill.” säger mr James.
”Så Lola hade rätt. Det börjar en ny kille här.” säger Isis och jag bara nickar.
Det har inte hunnit gå mer än ett par minuter när den nya killen plötsligt dyker upp. Han ser ut som en tvättäkta badboy. Han har svart, rufsigt hår. Likadan frisyr som Edward Cullen. Ja, jag är ett fan. Han har så blåa ögon, det kan man även se på långt avstånd för de lyser så tydligt. Han har vackra ögon. Han bär en svart t-shirt och ett par svarta jeans och ett par svarta converse skor. Ja, svart, svart, svart, bara svart. Och han ser faktiskt inte så dum ut. Han är riktigt snygg. Som en filmstjärna. Han ser faktiskt nästan ut som den där Shiloh Fernandez. Och han tittar rakt på mig och ler. Jag blir lite osäker. För han kan omöjligt titta på mig så jag kollar bakom för att se vad han tittar på och ser då att det faktiskt är ingen där. Han tittar faktiskt på mig. På mig. Och han ler mot mig. Och jag kan bara plötsligt inte låta bli att besvara hans leende utan att tänka mig för. Så oväntat. Fan, Arwen, vad håller du på med?
”Presentera dig för din matteklass, mr Frost” ber mr James den nya killen vänligt. Han håller fortfarande kvar ögonkontakten med mig. Det är svårt att avbryta den. Mina ögon är som fästa på honom. Nästan ofrivilligt men fast ändå inte.
”Jag heter Malek. Jag flyttade hit från New Jersey med min bror för lite miljöbyte och ny start. Och här står jag nu.” säger han, fortfarande med sina ögon fästa på mig. Tack och lov avbryter han ögonkontakten med mig när han vänder sig till mr James.
”Okej. Gå till din bänk där borta, mr Frost. Jag ser att du sitter bredvid miss Wallin. Gå dit och hälsa.” säger han och nickar åt mitt håll och Malek ser på mig igen, ler igen. Han börjar gå fram till bänken bredvid min. Jag sträcker på mig lite, nervöst, och stirrar rakt på mr James så att han ska börja undervisa oss, för att undvika ögonkontakten med Malek. Så fort han gått förbi mig, kan jag känna hans doft. Honung och kanel. Han doftar honung och kanel. Utan att tänka mig för, blundar jag och andas in hans doft. Vad gott det luktar.
”Luktar jag gott?”
Jag öppnar ögonen snabbt, ser på Malek som flinar efter att ha frågat det och då plötsligt blir jag alldeles varm i ansiktet av hans leende. Jag inser att jag rodnar. Fan, fan, fan, vad höll jag på med nyss? Andas in hans doft och han såg det och nu rodnar jag!? Herregud, jag har totalt gjort bort mig nu! På hans första dag? Gud, snälla nej. Jag har aldrig varit så generad i hela mitt liv, jag ser ner tyst på min bänk och petar på min mattebok.
”Nej, jag… eh, jag menar… ja… nej, jag menar nej…” stammar jag och ler.
”Först rodnar du och nu stammar du, min kära.” säger han och skrattar kyligt. Jag stelnar till. Jag blir så överraskad av hur kall han låter att jag slutar stamma och le och stirrar på honom.
”Nej, jag rodnar inte och jag stammar inte” säger jag bestämt.
”Miss Wallin, har du ett namn?” frågar han mig. Fortfarande kylig. Hur kall han än låter och hur mycket jag än inte vill svara på grund av det, så kan jag ändå inte låta bli. Jag vill inte, men jag svarar ändå. Ofrivilligt. Som om jag blivit manipulerad. Vad är det som händer med mig? Det här har aldrig hänt mig förut. Jag gör aldrig nåt ofrivilligt. Men ändå gör jag det nu.
”Arwen.” svarar jag.
”Vackert namn” säger han och ler. Nu låter han lite mindre kyligare, men han är ändå fortfarande kall. Hur kan han vara så kall mot mig? Han känner mig inte ens. Plötsligt är mitt goda humör som bortblåst och jag är bara irriterad på honom nu. Han har ingen rätt att behandla mig så här.
”Varför är du så kall mot mig? Vad har jag gjort mot dig?” frågar jag plötsligt irriterat utan att tänka. Jag vet inte vad det är som händer nu, men jag är bara så irriterad på honom nu. Det påminner om igår i bowlingshallen. Jag var lika mycket irriterad igår som jag är nu. Fast jag minns inte varför jag var så irriterad igår. Jag har bara bowlat med Isis i två timmar och sen gick jag hem. Det har inte hänt nåt som gjorde mig irriterad.
”Jag vet inte, Arwen. Har du?” frågar han oskyldigt. Nu låter han inte kylig längre. Nu låter han istället oskyldig. Haha, ja försök spela oskyldig bara. Det funkar inte så.
”Skitsamma, jag bryr mig inte. Jag känner dig inte så jag vet därför att jag inte har gjort nåt fel. Så du har ingen rätt att behandla mig så här.” säger jag irriterat och vänder på mitt ansikte mot min mattebok. Jag orkar inte bry mig. Varför hänger jag upp mig på honom för? Jag känner honom ju inte.
”Hur behandlar jag dig?” frågar han kyligt. Nu blir han lite mörk i blicken. Han är arg.
”Vill ni dela med er av nåt?” frågar mr James. Vi hoppar till, ser upp på honom, jag har totalt glömt bort honom. Jag skakar på huvudet.
”Nej, det är ingenting. Malek är bara dum mot mig.” svarar jag. Mr James ser konstigt på oss, sen skakar han bara på huvudet och fortsätter att skriva matteuppgifter att lösa på tavlan.
”Nå? Hur behandlar jag dig?” frågar Malek igen. Jag ser irriterat på honom.
”Nu tänker jag inte prata med dig.” säger jag bestämt, ser ner på min mattebok och börjar arbeta. Nu ignorerar jag honom bara.